Kommunens plan vid kris – vad den brukar innehålla, och vad som ofta saknas
53 procent vet inte vad kommunen har för plan om kranvattnet slås ut. Så här ser en nödvattenplan ut, och det här brukar saknas i den.
Kort svar
Varje kommun är skyldig att kunna förse invånarna med dricksvatten även när den ordinarie försörjningen slås ut. Planen för det kallas nödvattenplan.
Den beskriver hur vatten körs ut och delas ut, vilka verksamheter som prioriteras, och hur invånarna informeras.
Det den sällan beskriver är hur länge uthålligheten räcker, och vad hushållen förväntas klara på egen hand under de första dygnen.
De flesta vet inte vad planen innehåller
53 procent av svenskarna vet inte vad deras kommun har för plan om kranvattnet slås ut. Bara 4 procent känner till den i detalj. Samtidigt litar 68 procent på att kommunen klarar att förse dem med dricksvatten. Siffrorna kommer ur Svenskarna och vattnet, gjord av Aura Insight med 1 004 svarande i juni 2026.
Undersökningen mäter kunskapen hos allmänheten, inte kommunernas förmåga. Den säger alltså ingenting om hur väl förberedda kommunerna är – bara att planen är okänd för de flesta som omfattas av den. Den här artikeln förklarar vad en sådan plan brukar innehålla.
Vad en nödvattenplan brukar innehålla
- Prioritering. Vilka verksamheter som får vatten först när tillgången är begränsad. I kommunernas planer återkommer samma grupper: vård- och omsorgsboenden, förskolor och skolor, kommunala storkök, räddningstjänst, sjukvård och övrig blåljusverksamhet. Enskilda hushåll omfattas av planeringen, medan företag och industrier normalt inte är prioriterade.
- Utkörning och tappställen. Hur vattnet transporteras med tankbil och hur tankar placeras ut på strategiska platser där invånarna kan hämta. Vatten för hygien och sanitet levereras i regel bara till prioriterade verksamheter inom vård och omsorg – för hushållen handlar nödvatten om dricksvatten och matlagning.
- Volym per person och dygn. Livsmedelsverkets riktvärden är 3–5 liter per person första dygnet för att klara överlevnad, 10–15 liter per person och dygn under dygn 2–3 för de viktigaste hygienbehoven, och 50–100 liter per person och dygn vid längre avbrott för ett basalt hushållsbehov. Till jämförelse ligger den normala förbrukningen omkring 140 liter per person och dygn.
- Nationellt stöd. VAKA, den nationella vattenkatastrofgruppen, stöttar kommuner vid akuta kriser i dricksvattenförsörjningen.
- Information. Hur invånarna får veta var vatten finns och hur det ska hanteras.

Tre vanliga luckor i beredskapen
Tre saker är värda att känna till oavsett om du är invånare eller är ansvarig:
- Uthålligheten över tid. En plan kan vara god för ett dygn och tunn för två veckor. Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar utgår i ”Utgångspunkter för totalförsvaret 2025–2030” från att samhällsviktig verksamhet ska klara två veckor med egna resurser.
- Beroendet av transport och personal. Nödvatten som måste distribueras kräver fordon, förare och drivmedel. Om någon del fallerar, gör planen det också.
- Hushållens egen förmåga. Nästan alla planer förutsätter att invånarna klarar sig själva den första tiden. Det är också den del av beredskapen som flest saknar kunskap om: 53 procent känner inte till kommunens plan.
Vad du kan göra
Som invånare
- Ta reda på var kommunens tappställen ligger. De brukar finnas på kommunens webbplats.
- Ha eget vatten hemma för minst en vecka. Myndigheternas rekommendation är att klara sig själv i minst en vecka.
- Håll lagret läsbart: skriv utgångsdatum synligt och byt ut i tid.
Som ansvarig i en verksamhet
- Räkna på hur många dygn er egen uthållighet räcker, inte hur många liter ni har.
- Skilj på plan och tillgång. Det är stor skillnad mellan att ha en plan för nödvatten och att faktiskt ha nödvatten när det behövs.
- Se över rotationen. Ett lager som ingen håller reda på blir en kostnad i stället för en förmåga.
Vanliga frågor
Är kommunen skyldig att ordna dricksvatten i en kris?
Ja, men hur ansvaret ska omsättas i praktiken regleras inte i detalj. Enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster ska kommunen se till att behovet av vattenförsörjning tillgodoses inom verksamhetsområdet. Enligt lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap ska kommunen analysera sina risker och ha förmåga att hantera allvarliga störningar. Däremot finns ingen lag som entydigt reglerar hur dricksvatten ska prioriteras när det är ont om det – den bedömningen gör kommunen själv i sin nödvattenplan. Därutöver bör beaktas att regeringen har lämnat Prop. 2025/26:303 En ny lag för ökad motståndskraft hos kritiska verksamhetsutövare till riksdagen. Om förslaget antas kommer det att innebära ytterligare krav på motståndskraft och beredskapsarbete för vissa samhällsviktiga verksamheter.
Hur mycket vatten behöver en person per dygn?
Livsmedelsverkets riktvärden för nödvatten är 3–5 liter första dygnet, 10–15 liter per dygn under dygn 2–3, och 50–100 liter per dygn vid längre avbrott. Kommunerna använder siffrorna för att räkna ut hur mycket vatten de behöver kunna köra ut.
Var hittar jag min kommuns plan?
Börja på kommunens webbplats och sök på nödvatten eller krisberedskap. Hittar du den inte är du långt ifrån ensam. Många kommuner har planer, men informationen är inte alltid lätt att hitta för invånare.
